Näringsliv

Fisket och fiskeindustrin utgör basen för Islands ekonomi. Om också betydelsen har minskat något under de senaste åren står fisk och fiskprodukter fortfarande för 76% av landets exportintäkter. Fiskeindustrin kom igång i början av 1900-talet och kunde då hejda flyttningsströmmen till Amerika, som redan hade slukat en tredjedel av Islands folk. De senaste 25 åren har ny teknologi fört med sig stora förändringar inom fiskerisektorn. Nya trålare ger rikliga fångster och fisken kan till en del beredas redan ute på havet. Det ekonomiska nyttjandet av fiskbestånden har ökat kraftigt, men samtidigt sysselsätter fiskerinäringen allt färre människor. I dag ger fiskeindustrin utkomst för omkring 10% av befolkningen. Fisket är livsviktigt för många små orter kring kusterna där trålarna och fryseriet s! ysselsätter så gott som envar. Kusttrakternas fiskelägen är i sin tur nödvändiga för att fisken skall kunna beredas snabbt och kvaliteten förbli hög.

Den årliga fångsten för Islands fiskeflotta uppgår till ca. två miljoner ton. Av de europeiska länderna är det endast Norge som har uppvisat större fångster. Tillsammans med Norge och Danmark har Island lagt drygt hälften av den europeiska marknaden under sig.

Fiskeindustrin står för 16% av landets bruttonationalprodukt. Ekonomin är känslig för fisket. Variationer i fångsterna har förorsakat stora fluktuationer i ekonomin, och var också orsaken till den inflation som förut höll Island i sitt grepp. Stora fångster förde med sig löneförhöjningar inom fiskerinäringen, och kravet på högre löner spridde sig till de andra näringsgrenarna. Efterfrågan på konsumtionsvaror och -tjänster ökade och priserna började stiga. Island har nu övergått till ett kvotsystem inom fisket, och inflationen kunde dämpas på 1990-talet då den hölls på ett genomsnitt av 2%. Ännu i början av 1980-talets var inflationen 45%, medan inflationsnivån i december månad år 1998 var 0,5%.

Island har inte ansökt om medlemskap i EU och behöver därför inte dela betydelsefulla fångstplatser med trålare från andra EU-länder. Detta skulle givetvis leda till en ökad konkurrens och dessutom till en skärpt kontroll av fiskbestånden. EES-avtalet trädde i kraft för Islands del år 1994, och i det garanteras landet rätt till den europeiska marknaden. Handeln bedrivs till två tredjedelar med Europa, och därutöver huvudsakligen med USA och Japan.

Island bedriver ett traditionellt lantbruk som gör landet självförsörjande i fråga om mejeriprodukter, ägg och kött av nöt och får. Potatisodlingen täcker landets egna behov. Grönsaker odlas i växthus med hjälp av geotermisk energi och räcker rent av för export till Färöarna och Grönland. Av sädesslagen är det korn som bäst trivs på Island. Kornet används som foder för nötkreatur och svin. På grund av naturförhållandena hinner det inte mogna ute på fältet utan måste tröskas som rått. Också havre odlas i viss mån och används som grönfoder.

Av Islands totala areal är omkring tio procent odlingsbar mark, men bara en del av den utnyttjas. Ökad teknologisering inom lantbruket och jordförbättringsåtgärder har lett till att överproduktion har blivit ett problem också på Island. Samtidigt har konsumenternas vanor förändrats, vilket till exempel en minskad konsumtion av inhemskt fårkött bär vittne om. Staten reglerar numera lantbruksproduktionen med hjälp av kvoter. Lantbruket sysselsätter i dag ungefär 4 % av befolkningen men andelen beräknas fortsättningsvis sjunka.

Förutom nötkreatur och svin föder gårdarna upp hästar. (Om islandshästen se hemsidans avsnitt om natur.) På en del håll har man startat minkodlingar. Ullen från det isländska fåret går åt på hemmamarknaden för produktion av bl.a. islandströjor, men garn är samtidigt en exportvara. Hästen används i fårskötseln men också i den ständigt ökande turismen. Liksom på många andra håll börjar de isländska gårdarna i allt högre grad satsa på gårdsturism som en ny binäring.

Servicesektorn sysselsätter 60% av islänningarna. Turismen är otvivelaktigt den bransch som snabbast växer i omfång. År 1998 stod den för 13% av landets valutaintäkter, ett värde på runt 26 miljarder isländska kronor. Turismen kommer här in på andra plats efter fisket. Islands vulkaniska jord, den rena friska naturen och dess karga skönhet bjuder på rika upplevelser som lockar de resande till sig. Landet besöktes år 1998 av 232 219 resenärer från olika länder. Ökningen från året därförinnan var 15% och en ytterligare ökning är att vänta.

På tredje plats i fråga om valutaintäkter placerar sig den tunga industrin. Främst i raden står aluminiumsmältverket i Straumsvík i närheten av Reykjavík, med en årsproduktion på 160 000 ton i dagens läge. Energitillgången på Island är betryggande - den utnyttjas bara till en bråkdel - och med billig energi försöker man locka utländska investerare till landet. En järnsilikatfabrik har vuxit upp i Grundartangi och till planerna hör ett nytt aluminiumsmältverk i Hvalfjörður norr om Reykjavík.

Till övrig industriproduktion i mindre skala hör framställning av gödningsämnen, cement och mineralull. På Island verkar också många småföretag med några få anställda som producerar konstföremål och handarbeten för försäljning till resenärer. Ett av de intressanta företagen är Atlantic Leather som bereder laxskinn för textilindustrin.

Levnadsstandarden hör till de högsta i världen hur den än beräknas. Arbetslösheten är under 2% och många islänningar har två arbetsplatser. Medelinkomsten varierar mellan 150 000 och 200 000 mark, och också på glesbygden utbetalas höga löner, t.ex. i Västfjordarna. I praktiken går ungefär 20% av inkomsterna åt till skatt. Arbetsveckan är 40 timmar men medelislänningen arbetar 50 timmar per vecka. Detta är lönsamt för att marginalskatten stannar på 41,93% (1996). De höga lönerna lockar till sig utländsk arbetskraft, en nödvändighet för många fiskelägen med en stor utflyttning.

Den isländska arbetskraften är högt utbildad och det är en självklarhet att behärska den moderna informationstekniken. Den gren inom industrin som visar den snabbaste tillväxten för närvarande är utvecklingen av programvara.

Informationcentralen för isländskt lantbruk, "The Icelandic Agricultural Information Service" står till tjänst med frågor som berör lantbruket. Telefon +354-562 03 00 och fax +354-562 82 90. Informationscentralens publikation "Icelandic Agriculture", som ambassaden lånar ut, kan täcka ett mindre informationsbehov.